Viser arkivet for stikkord johanna

Varför vi går

(Till befrielsesfronten)

Det sägs
att protestmarscher inte hjälper.
Och det är kanske sant.
Vi orkar inte ens gå så långt
som ett av deras bombplan
kan flyga på tio minuter.
Vi, våra flygblad och banderoller
skulle genast brännas till aska
av en enda bomb.

Det sägs
att vi får ropa “Nej!”
tack vare att de flesta ropar “JA”.
Det är kanske också sant.
Det finns bankvalv nog
där den goda viljan
i nödfall skulle kunna förvaras
om den hotade ekonomin.

Varför går vi då
våra hånfullt tolererade steg
och varför ropar vi vårt
“Nej!”

Vi går för att Ni, de jagade, ska veta
att vi inte håller förföljarens takt.
Vi ropar vårt “Nej!”
För att inte ta emot
vänskap och trygghet av dem som
släcker sin blodtörst på Er.

Vi ska stå
där vi står
till dess deras Frihetsgudinna -
förljugenhetens mascot -
brakande rämnar
från huvud till fot
om stenar kan ropa . . .

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Spårvagnslektyr”, Oslo 1968 (Pax)

Piratdagsedel

Publicerad 9.10.74. Ett amerikanskt “forskningsfartyg” “Glomar Challenger” har uten norska myndigheters tillstånd sysslat med att borra efter olja på den norska kontinentalsockeln norr om den 62 breddgraden. En ansökan om tillstånd att borra skall till och med ha avslagits av Oljedirektoratet.

Över prärien trängde de västerut
i fornstora, spännande dar.
Men en vacker dag tog det roliga slut.
Det fanns inga “rödskinn” kvar.
Ho hej jippi oh -
den moderna prärien är blå.

Genom jungeln trängde de med mord och brand
i nyare heroiska dar.
Men det tråkiga var: det var en annans land.
De kunde inte hålla sig kvar.
Ho hej jippi oh -
Den moderna prärien är blå,

Nu kommer de som vikingar till Norges kust
i nya, försiktiga dar.
“Här kan vi nog göra som vi har lust -
vi har vänner i regering och försvar.”
Ho hej jippi oh -
det hoppas jag ni bränner er på!

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

Visa om Konrad Algerøy och Jenteloven

Publicerad 4.12.74. “No må me mennene reisa oss. Eg meiner at kvinna er noko av det finaste me har. Men ei god kvinne er kristen og sit ved senga og les i Bibelen. Frå dei kristne i Fjell vil eg seia at me er redd dette nye. Fjell er ikkje lenger slik det har vore. Og eg er redd for at dei m.a, med dette teaterstykket vil føra borna våre ut i fortapinga.” (Konrad Algerøy i Fjell kommunestyre, Gula Tidend 26.11.74)

Och det är Konrad Algerøy.
Hans blick är skarp och klar.
Han ser att gamla Fjell kommune
ej längre är vad den var.

Och det är Konrad Algerøy.
Han är både vis och klok.
Han ser att kvinnan inte längre
är nöjd med sin bibelbok.

Och det är Konrad Algerøy
erfaren och insiktsfull:
“Allt det onda har kommit i världen
för de nya idéernas skull.”

Och det är Konrad Algerøy
vil skydda sitt hus och sitt hem:
“Frihetens tankar, det är draken.
Det gäller att slåss mot dem.”

Och det är Konrad Algerøy
han står där så rustad och trygg.
Men starka krafter han inte kan se
plundrar bakom hans rygg.

Och det är Konrad Algerøy
han kanske förstår en dag:
Draken är inte gjord av idéer.
Den är av ett handfast slag.

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

Offring

Publicerad 19.3.75. Efter den stora järnvägsolyckan på Tretten i februari 75 var något av det första man talade om, att lokomotivförarna skulle ställas inför rätta. Och så blev det.

Innan rapporten är skriven
och bildernas ord är sagt,
pekar pressen med fingret på
två ensamma män på vakt.

“Det kan inte vara tekniken -
apparaten var ren och hel!”
Och när det är något vi inte förstår,
är det alltid människofel.

Vi talar så hånfullt om hednisk tid:
“Det kom inget regn. Ge oss kungens blod!”
Men än skall det människooffer till,
när en olycka skedde, som ingen förstod.

De många liv, som spilldes så brått,
kan aldrig kallas tillbaka.
Ni har börjat en dödsfärd på mil efter mil
i nätter av grubbel och vaka.

Vi andra kan bara ana den tyngd
som så plötsligt blev lagt på er.
Men ett kan vi se: Det är meningslöst
att tynga er ännu mer.

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

Politisk sommarmiddag

Publicerad 29.6.76. Så här lagar vi PASTA REVISIONISTA ITALIANA.

Om pasta vill vi nu sjunga en visa.
Det är den italienarna helst vill spisa.

För dess utseende finns det inga normer.
Den finns i de mest fantastiska former.

Trekantig, fyrkantig, smal eller bred,
blomformad, stjärnformad – allt slinker ned.

Fyllning kan lagas av olika saker
för skilda intressen och växlande smaker.

Tomatsåsen häller vi över till slut.
Nu ser det rött och aptitligt ut.

Och om du en extra krydda behöver:
strö lite påvlig förbannelse över!

Bra för marqui’er med goda dagar.
Skadligt för ärliga arbetarmagar.

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

Sparke-pike-dagsedel

Publicerad 14.5.75. En viktig del av kvinnopolitiken går ut på att kämpa mot att kvinnor ska användas som arbetskraftreserv.

Gå hem till man och barn, lilla kvinna!
När du behövs, är du lätt att finna.
Nu behövs du inte. Då bör du försvinna.

Gamla tanter till nya maskiner!
Ingenjören gör sura miner:
“Åk hem till stugan och sy gardiner!”

Ska några ut, så låt kvinnorna gå!
Kvinnor blir alltid försörjda ändå!
De har mannen och kroppen att leva på!

Ni förstår ju att facket är till för män!
Det är APs linje. Vi följer den.
Men vi har AOF! – Det är damernas vän.

Katalogen är stor och rik:
Från pärlbroderi till spansk grammatik -
och där är rätten för alla lik.

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

Internationalen på kyrkogården

Publicerad 8.5,74. Dagsedel vid de ryska krigsfångarnas grav på Voss.

En gång om året får de en bukett
och några vackert valda minnesord.
“Kamrater”, “Brøder”, flyter fram så lätt
när den som hyllas ligger gömd i jord.
Det är så lätt att leka denna lek
och glömma vem som dog och vem som svek.

I år fick stämningen en dissonans -
ett varsel om att leken är förbi.
Musiken stod i festlig majdagsglans
och spelade en välkänd melodi:
Upp trälar, upp til kamp i alla länder! -
Bland ljusa björkar lyftes knutna händer.

Då bleknar pamparna med blomsterkransen.
Kan sådant ske på helig, invigd jord?
Men vad är värre: brott på konvenansen
eller en “kamp” med ord och åter ord?
Vi lovar er, att passiv sed skall brytas.
När det behövs, ska våra händer knytas.

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

Salomonisk dagsedel

Publicerad 10.12,75. Det tog lång tid att få domen i målet mellan de avskedade arbetarna vid Norsk Hammerverk och företaget. Domen är i sig själv på sätt och vis ett konstverk och väl värd ett studium.

Kung Salomo satt på sin domartron
försjunken i djupaste koncentration.

Kring pannan lyste hans visdomsglans,
och ingenting størde hans djupa trance.

En månad satt han på detta sätt.
Allt folket väntade på sin rätt.

Men många började fråga sig då:
Vad blir det av domen vi väntar på?

Då såg vi med ens, att vår rättsidol,
kung Salomo, tronade över ett hål.

Nu väntar vi alla spänt på produkten.
Klassjustis känns igen på lukten.

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

En visa om Pelle på taket

Publicerad 6.1.76. Och klassejustis blev det i Hammerverk-målet. Det måste til och med kända jurister och en del myndighetspersoner medge. “Fantastisk at vernearbeid gir oppsigelse” uttalade kontorchef Sjur Lohne i Arbeidstilsynet till Dagbladet.

Pelle gick på taket. Pelle ramla ner.
Pelle slog ihjäl sig. Pelle finns ej mer.
Kamraterna bar kistan med sorg och pietet.
“Så går det när man struntar i sin egen säkerhet.”

Chefen stod vid graven och höll ett vackert tal:
“Frid vare med vår Pelle, som alltid var lojal!
En sådan grabb som han är det tappraste jag vet.
Nej, han tog aldrig hänsyn till sin egen säkerhet!”

Pelle stod på golvet i himmelrikets sal.
Där satt den store Domaren och höll så strängt ett tal:
“Du kommer alltför tidigt till himlens salighet!
Du borde ha tänkt mera på din egen säkerhet!”

Pelle sa: “Men Herre Gud, vad ska man göra då?
Domarn i Stavanger, han dömer inte så.
Hans dom är: varje företag har solklar rättighet
att sparka den som tänkt på sin och andras säkerhet.”

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976

Vittna emot oss barn!

Skrivit för en kulturkväll, arrangerad av Palestina-kommitéen i Norge, där en sammanställning av palestinska barnteckningar visades.. Kulturkvällen arrangerades hösten -74, då abortdebatten rasade som värst.

Ett barn är ofött. Då orkar de fromma
ingenting av dess nöd.
Ett fullvärdigt människoliv
säger de.
Vi kräver värn för de ofödda,
säger de.
Vi måste skydda barnet mot kvinnan,
säger de.

Ett barn blir fött. Då orkar de fromma
strax något mer av dess nöd.
Barn på flykt från sitt hemland -
propaganda, säger de.
Barn i läger år efter år.
Problem säger de.
Barn, födda i eldsken,
uppväxta i skuggan av rök,
barn, mer förtrogna med eld
än med vatten och frisk grönska.
Fostrad till hat, säger de.

Ett barn växer upp. Då orkar de fromma
vad som helst av dess nöd.
En dröm blir drömd. En plan tar form.
Fanatism
säger de.
Ett eldens barn lär sig själv stifta brand.
Terrorism,
säger de.

Vittna emot oss,
barn i stall,
barn i läger,
barn på flyktens vägar!

Vittna emot oss,
barn som leker,
barn som skriver,
barn som målar
elden långt innan de själva
ännu kan anstifta brand.

Ett barn skriver dagbok.
Hon heter Anne.
Henne känner de fromma.
Hon fick vittna när allt var för sent.
Hon blev bestseller i ett Europa
som suckade lättnadens suckar,

Men hennes bröder och systrar har glömt
där de sitter i eldköpt trygghet.
Glömt vad det vill säga att fly eller dödas,
glömt vad det vill säga att inte få lära,
glömt vad det vill säga att leva
i kvävande sysslolöshet.

Vittna emot oss
barn i stall
barn i läger,
barn på flyktens väger.
Vittna emot oss
barn som dansar,
barn som sjunger,
barn som lever
elden långt innan ni själva
ännu kan anstifta brand.

Blanda era färger med rök,
ni barn som vittnar med bilder.
Måla krevadernas skräck
vars enda minnesbild är
ångestropet i nattens drömmar.
Måla trängseln, måla paniken,
måla eldskenet över staden
när ni vände er om en sista gång
på mödrarnas armar.

Blanda era färger med sand,
ni barn som vittnar med bilder.
Måla ett lägers ödslighet.
Måla dagar, måla timmar.
Sysslolösheten, hopplösheten
och framtiden som
ett stängsel av taggtråd.
Barn som vittnar i bild -
blanda era färger med vattnets friskhet!
Vittna emot oss, som alltför villigt
vandrar vägen med bakåtvänd blick!

Måla inte hopplös förtvivlans
sysslolösa dagar och timmar!
Måla en längtan som blir till vilja,
måla en dröm som blir till planer!
Måla en tanke som blir till handling!
Måla hoppet, måla framtiden
inte som stängsel utan som port!
Måla den som väg, som vind och fanor!
Måla den som plog och nysådd åker!

Vi kräver en rätt för er,
barn som vittnar emot oss
med elden långt innan ni själva
ännu kan anstifta brand!
Vi kräver en rätt för er
att inte ha ett ångestrop att måla
med färger ni blandat med rök!
Vi kräver en rätt för er
att inte med sandblandad färg
behöva måla framtiden som taggtråd!
Vi kräver en rätt för er
att få blanda era färger med vattnets friskhet,
att få måla dröm och syn,
vilja och handling,
hopp och framtid
som väg och som port,
som vind och som fanor,
som plog och som nysådd åker!

Johanna Schwarz (1931-1996)

Fra “Dagsedlar och Nidvisor”, Oslo 1976