Viser arkivet for stikkord tranströmer

Andrum juli

Den som ligger på rygg under de höga träden
är också däruppe. Han rännilar sig ut i tusentals kvistar,
gungar fram och tillbaka,
sitter i en katapultstol som går loss i ultrarapid.

Den som står nere vid bryggorna kisar mot vattnen.
Bryggorna åldras fortare än människor.
De har silvergrått virke och stenar i magen.
Det bländande ljuset slår ända in.

Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist inne i en blå lampa
medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra Samlade dikter: 1954-1996, 2001.

Ostinato

Under vråkens kretsande punkt av stillhet
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.

Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra “Diktarna skriver”, 1976, Bokförlaget Trevi

Ill.foto: Torgny

Flere haikus av Tranströmer

Rentjur i solgass.
Flugorna syr och syr fast
skuggan vid marken.

En pinande blåst
drar genom huset i natt -
demonernas namn.

Ruggiga tallar
på samma tragiska myr.
Alltid och alltid.

Buren av mörkret.
Jag mötte en stor skuggsa
i ett par ögon.

Novembersolen .. .
min jätteskugga simmar
och blir en hägring.

Dessa milstenar
som gett sig ut på vandring.
Hör skogsduvans röst,

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Noen haikus av Tranströmer

Ett lamakloster
med hängande trädgårdar.
Bataljmålningar.

Hopplöshetens vägg . . .
Duvorna kommer och går
utan ansikten.

Tankar står stilla
som mosaikplattorna
i palatsgården.

Står på balkongen
i en bur av solstrålar -
som en regnbåge.

Gnolar i dimman.
En fiskebåt långt ute -
trofé på vattnet.

Glittrande städer
ton, sagor, matematik -
fast annorlunda.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Namnteckningar

Jag måste kliva
över den mörka tröskeln.
En sal.
Det vita dokumentet lyser.
Med många skuggor som rör sig.
Alla vill underteckna det.

Tills ljuset hann upp mig
och vek ihop tiden.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Snö faller

Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.

Tusentals människors blickar
i de långa skuggornas land.

En bro bygger sig
långsamt
rakt ut i rymden.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Ill.foto: Torgny

November

När bödeln har tråkigt blir han farlig.
Den brinnande himlen rullar ihop sig.

Knackningar hörs från cell till cell
och rummet strömmar upp ur tjälen.

Några stenar lyser som fullmånar.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Ill.foto: Torgny

Fasader

I

Vid vägs ände ser jag makten
och den liknar en lök
med överlappande ansikten
som lossnar ett efter ett . . .

II

Teatrarna töms. Det är midnatt.
Bokstäverna flammar på fasaderna.
De obesvarade brevens gåta
sjunker genom det kalla glittret.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Ill.foto: Torgny

Örnklippan

Bakom terrariets glas
reptilerna
underligt orörliga.

En kvinna hänger tvätt
i tystnaden.
Döden är vindstilla.

I markens djup
glider min själ
tyst som en komet.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Ill.foto: Torgny

Medeltida motiv

Under vårt förtrollande minspel väntar
alltid kraniet, pokeransiktet. Medan
solen sakta rullar förbi på himlen.
Schackspelet pågår.

Ett frisörsaxklippande ljud från snåren.
Solen rullar sakta förbi på himlen.
Schackpartiet avstannar i remi. I
regnbågens tystnad.

Tomas Tranströmer (1931-

Fra samlingen Dikter och prosa 1954-2004

Foto Torgny Skogsrud